Gårdsbloggen

2017-03-27 Nu ÄR det vår och veckans roligaste felhörning.

Ja nu är det verkligen vår! Jag har sett tussilago och blåsippor i Granhammarsskogen, vi har suttit ute och fikat och de första lammen har pluppat ut och jag har dessutom tvättat bilen!! (Okey det var inte jag, det var min man, men ändå!).

En vanlig fråga som man ofta får i ostbutiken är: -”Vad är egentligen en kitt-ost?”

Jag brukar svara: ”Det är en ost som man våtbehandlar under lagringen med en speciell jästbakterie som gör att det bildas något som kallas för ”röd-kitt” och att osten sedan mognar utifrån och in istället för tvärtom och att det ger en speciell smak”.

Förra veckan när jag sa detta svar såg kunden både förvånad och road ut och utropade sedan glatt: RÖV-kitt???

Faktum är ju att dessa ostar luktar lite rumpa…eller kanske strumpa? Men smaken är jdet faktiskt inget fel på!!

I fortsättningen kanske jag ska börja svara som Håkan gjorde när han stod bakom disken och fick samma fråga: ”Ja det är en baktriell historia”. Kort och gott och sanningsenligt också.

Glad vår på er! Snart blir det nog snö ska ni se!

Kram Mari

2017-02-27 Vårtecken

Ja nog går det åt rätt håll! Det är ju märkbart ljusare på mornarna och även på kvällarna. Vår- fåglarna tutar på så det står härliga till utanför knuten, Från skogen luktar det vår, och hästarna har börjat fälla så smått(en del vårtecken medför ju vissa besvär)! Karin har fått feeling i mejeriet och producerat lite nyheter. Bland annat en liten mjuk kittost som hon ville döpa till Marie. Marie Chevrotin (uttalas sjevrotän)- Jag har varit lite tveksam till att ha en ost med mitt namn för jag tänker att det kan bli pinsamt. T ex om man själv tycker att sin egen ost är så himla god, kanske folk får för sig att jag är självgod. Eller ännu värre att folk tycker att Marie luktar illa (chansen är ganska stor eftersom det är en kittost!!)eller att hon är äcklig!

Men nu finns den alltså och jag måste säga att jag känner mig lite självgod, för jag tycker den ÄR himla god!

En annan ost som är ny och som ännu är i sin linda är Chili-Lars. Det är en lite kompakt ost som innehåller chili och cayenne, men är i övrigt ungefär som en brie. Börjar milt och slutar med hetta! Jag skrev till honom som osten är uppkallad efter och berättade nyheten. Vi kan kalla honom Lars (för han heter det). Han blev stolt och glad och frågade om den var alltigenom god.  Jag svarade uppriktigt att jag inte hade smakat den ännu, och att jag dessutom är lite allergisk mot Chili. Svaret kom direkt:”-Tack för den!!”

Det allra gulligaste vårtecknet hittills är de tre små killingarna som helt oväntat pluppade ut här i mitten av februari. Deras busiga mammor hade också fått feeling fast på ett annat sätt och gladeligen blivit tjuvbetäckta av en bock som var på rymmen, Nu såg de dock lite snopna ut! Men visst skulle man vilja ta med sig en sådan liten ulltuss hem innanför tröjan?

Kram / Mari

 

2017-01-27 Skräcken är borta och dags att boka besök hos Osteopaten!

Jag blev mäkta förvånad häromveckan när Håkan ringde och ville att vi skulle ses och prata om en sak. Av någon konstig anledning tror jag jämt att jag gjort något fel när någon vill prata med mig öga mot öga. Men jag kunde lugnt andas ut för det han ville prata om var att han bestämt sig för att nu skulle det äntligen ske: – Han ville prova att rida!

För ungefär 2,5 år sedan kom ju Shirehästarna Shanti och Anande hit till gården. Vi har kört och ridit på dem otaliga gånger…men både Karin och Håkan har konsekvent avböjt att sitta upp, Karin har öppet erkänt att hon är hästrädd efter en skentur och Håkan har mest tyckt att det verkar läskigt! Men nu skulle det ju alltså ske!

De här hästarna är ju av en världens största hästraser och mäter ungefär 190 cm i mankhöjd, man kanske också ska nämna att de är ganska breda över ryggen. Det svåraste med att rida på dem brukar dock vara att komma upp. Därför hade Håkan så fiffigt ställt fram en rundbal med halm som skulle användas för detta ändamål.  När Hästarna var ryktade och sadlade klättrade Håkan smidigt (nåja) upp på halmbalen och Anande ställde sig lydigt intill. Men när Håkan tog klivet ut och skulle sätta sig i sadeln stelnade både han och hästen till. Det visade sig att Håkan inte riktigt var skapt för detta ändamål. Han var nämligen väldigt dålig på att… hmm… sära på benen. Hans ben och höfter verkar vara skapta som en klädnypa ungefär och anande var som en stor köttbulle som absolut inte fick plats i den klädnypan! Så där stod vi nu, Anande satt som en jättestor köttbulle i ett saxgrepp mellan Håkans utspända klädnypeben. Jag försökte lite tveksamt justera längden på stiglädrena och trä i Håkans fötter i stigbyglarna allt medan hans ansiktsfärg och skrik (ajajajaj) sakta steg. Nånstans där förstod jag att han inte drev med mig!

Men hur i helskotta skulle vi nu få av honom av hästen? Karin var också med och hon var arg som ett bi och upprepade om och om igen ”Sluta larva dig Håkan!!!” Efter en stunds gemensamt baxande lyckades vi till slut bända över det ena klädnypebenet över halsen på Anande och Håkan damp på sidan av på halmbalen igen.

Som tur är går Håkan redan hos en Osteopat på grund av  sprickan i ryggkotan som han fick när han körde på en rot med traktorn, och efter den här ”ridturen” har han dubbel anledning till att behöva en behandling- nu behövs nämligen även båda höfterna justeras! (Och det har ingenting med ost att göra, kanske man ska tillägga).

Men ridturen slutade på ett bra sätt ändå, för just när vi hämtat oss från pärsen och Håkan börjat få tillbaka känseln i benen och rätat ut kroppen säger Karin: Jag tror jag hoppar upp jag! Och sagt och gjort, plötsligt satt hon där på fina fina Anande som under hela den här tiden stått lugnt och tålmodigt bredvid halmbalen och väntat. Och jag var snabb upp på Shanti och så skrittade vi iväg. Karin sa att det kändes som hennes hästskräck hade släppt och hon undrade om det hade nåt att göra med att även hennes tandläkarskräck hade släppt? Förvånad vänder jag mig om och, och då frågar hon -Ska vi inte prova att trava?!

En sak är säker, trots (eller kanske på grund av)de här hästarnas storlek är de världens bästa terapihästar. De är verkligen helt underbara att rida på (om man inte har klädnypeben) man sitter så tryggt och allt känns som det går i slowmotion! Prova själv vetja! Snart kör vi igång med turridningen igen!

Kram/ Mari

Det är Karin till vänster, lite svårt att se, vi blev lite suddiga i ansiktet av pärsen!

2017-01-06 Trettondagen

Hej hopp! Nytt år, ny blogg!

Ja nu tänkte vi försöka sparka igång vår nya blogg! Och dessutom försöka uppdatera den lite  mer regelbundet än tidigare! Jag hoppas vi ska klara det denna gång. Dock kanske det inte blir så långa inlägg, men det måste det ju inte alltid vara, eller hur?

Plötsligt kom vintern till oss igen! Inatt hade vi -21 grader här i Granhammar. Kallt och vackert! Jag håller på och fyller på vår eventkalender med årets aktiviteter. Det känns lite mysigt att börja med ett nytt blankt blad och fylla med vad vi ska göra under kommande år!

Det är Ystningskurs, Stickcafé,stickkurs, stickläger, vårstickning och så årets nyhet:Musikafton! Nu är det Folk@heart i Örebro och vi vill fortsätta med mer musik även resten av året! Hoppas ni vill komma till oss på något av årets evenemang!

En nyhet för mig är att jag har lärt mig att mjölka och det är verkligen mysigt att pyssla om korna på morgonen i lagården. Allra mysigast är att mata kalvarna med mjölk. De är så himla gulliga! God fortsättning! Kram/ Mari